Hoppet om maginfluensa

Igår mådde jag lite konstigt när jag vaknade. Precis så där som man gör innan man börjar må illa. När jag hade gjort mig iordning och blivit lite hungrig mådde jag lite illa. Innan frukosten stod på bordet mådde jag faktiskt illa! Ohh vad jag hoppades på maginfluensa istället för gravidillamående. Visst föredrar man att må illa i 24 timmar än i 8 veckor?! Som tur var försvann illamåendet när jag hade ätit lite.

Varje gång under dagen när jag blev hungrig gjorde sig illamåendet påminnt igen, så jag fick sitta och knapra knäckebröd hela förmiddagen igår. Hoppas det bara var tillfälligt för jag har ju planerat att må bra i 9 månader! Egentligen hade jag planerat att få en mage som bara syns framifrån också, men har ju insett att det är rätt eftersom fläsket på sidorna har vägrat att försvinna:)


Då var det officiellt för chefen!

Och nej, det var inte rikigt meningen. Allt började med att vår chef berättade att vi ska få två nya medarbetare till vårt team. Så långt var allt jättebra - kul med lite nytt folk. Efter någon timme hör jag (jag sitter nästan precis utanför chefens kontor) hur hon och den högsta chefen börjar planera inflöde och hur vi på bästa sätt ska kunna använda teamet utifrån dess nya konstellation.

Då får jag panik. Herregud sitta och höra hur de planerar samtidigt som jag vet att jag kommer att omkullkasta hela deras planering så de får göra om allt igen. Jag sitter och peppar mig själv att jag ska gå in och berätta. Men så vågar jag inte. Paniken stiger ytterligare - jag måste göra det.

Till slut går jag in och knackar på lite försiktigt. "Ehhh... håller ni på och planera inför var de nya ska göra i teamet?" stammar jag fram. "Ja..." svarar de lite undvikande och trötta på att bli störda. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer än att det bara bubblade ut "men då måste jag berätta att jag är gravid så ni vet det så ni inte måste planera om allt". Jag var inte alls beredd på att berätta så jag blir så nervös att det kommer några tårar. De tittar helt oförstående på mig och frågar varför jag var ledsen. "Men jag är ju så nervös" svarar jag då. "För att det inte ska gå bra? Klart att det kommer att gå bra." "nä jag är nervös för att berätta här för er." Då börjar de skratta lite och säger att de bara väntade på att jag skulle komma in. "En ung tjej som precis köpt hus. Detta hade vi räknat med!" och så gratulerade. Skönt att de tog det på det sättet och skönt att de nu vet. 

Den perfekta gravidmaten!

De två senaste dagarna har jag känt mig lite yr när jag har rest mig upp. Misstänker att jag kanske måste börja äta järntabletter.

Ikväll ska några av mina tjejkompisar komma hit på middag (den obligatoriska soppkvällen som vi har varje måndag). Eftersom jag behöver järn och protein så blir det spenatsoppa med ägghalvor.


Avskedsfest

Snart ska jag till en kompis som ska jobba utomlands ett par månader. Eftersom jag inte får dricka någon alkohol ska jag köra dit. Skönt att slippa ta bussen. Mindre skönt är dock att de andra nog ska gå ut efter att vi har ätit. Visst hade jag kunnat följa med men det känns inte som man är jättepepp på att gå ut och dansa som den enda nyktra i sällskapet.




Shopping

Igår var jag med min mamma på stan. Det blev lite shopping à la växande mage:

- en kofta
- en tunika
- olja för att motverka bristningar.

Försökte att lägga upp bilder, men det verkar inte funka. Nu kan magen börja växa för nu är jag redo! Men det får gärna dröja ett tag till innan det blir offentligt för alla!

Inskrivningssamtal

Då var inskrivningssamtalet inbokat. Den första mars ska vi till barnmorskan. De sa att det skulle ta 45 minuter. Vad ska man prata om under så lång tid? Bara det inte bli ett sådant korsförhör som gör att man känner sig som världens sämsta människa - äter du alltid ordentlig, lagad mat? Ehh, näe jag gillar fil och müsli, gärna både till frukost och lunch. Jag ska ta tag i mig själv och bli nyttig och äta en massa frukt och andra bra saker men eftersom det fortfarande känns så overkligt är det svårt att ändra vanor. Kanske bra med lite sådana här träffar så man börjar fatta att det är på riktigt - vi ska få en liten bebis!

Som vanligt

Emellanåt känns allt precis som vanligt. Då glömmer jag bort den lilla bebisen. Sen kommer man på det och blir glad. Det händer faktiskt flera gånger varje dag. Det är fortfarande så lång tid kvar så man kan inte gå runt och tänka på det hela tiden. Då hade det känts som en evighet. Nu är det faktiskt rätt skönt att det är många månader kvar (jag inser själv att jag snart kommer att ta tillbaka den kommentaren) men det är en stor omställning.

Igår berättade jag för många av mina tjejkompisar. De blev jätteglada för vår skull. Men gladast av alla kompisar är nog min bästa kompis. Hon tycker att det är häftigt att vi (hon räknar in sig själv) ska få en bebis :)

Vårt fina badrum <3


Power Nap

Igår åkte vi ett par rundor till tippen med den gamla gaveln. Det tog på krafterna för när vi kom hem skulle jag sova middag. 3 timmar senare släpade jag mig upp, ungefär lika trött som tidigare.

Nu är Roger och tränar handboll. Jag skulle egentligen ha varit hos mina föräldrar under tiden men eftersom min mamma har blivit dunderförkyld stannade jag hemma istället. Lite tråkigt men jag är trött nog som det är. Behöver inte bli förkyld dessutom.



Imorgon ska mina tjejkompisar få veta om bebisen. Ska bli så kul att se deras reaktioner.


Renovering

Vårt hus är i behov av en totalrenovering. Eller ja allt utom toaletten där nere som redan är fixad. Jag är så sugen på att få börja på barnrummet, men det känns lite onödigt så här tidigt. Får nog bli ett sommarprojekt.

Igår var jag mycket piggare än vad jag varit de senaste dagarna. Härligt att få lite gjort på jobbet och känna sig duktig.

Igårkväll var vi barnvakter till en vild liten 2-åring och hennes 3-åriga storasyster. 2-åringen tycker om att busa och när hon klättrade på mig och skulle börja hoppa lite på mina bröst fick jag snirkla mig undan. De är ju som två blåmärken redan som det är.

Idag blir det lite hemmafix. Kanske hinner vi få hem den nya sängramen också.


Små rosa moln

Tack för alla grattis! Det känns fortfarande helt overkligt! Stackars Roger var lite i chock de första dygnen för när jag ringde honom för att berätta grät jag fortfarande. Under några sekunder hann han tänka att det vara kört därför var han tvungen att upprepa/ bekräfta "det var verkligen positivt?".

På kvällen när vi skulle berätta för mina föräldrar grät jag igen och min mamma grät minst lika mycket. I bakgrunden stod pappa och Roger och dunkade varandra i ryggen och sa lite manligt "Bra jobbat!". Fastän det är så tiidigt har vi berättat för närmsta familjen och vännerna. De har varit med under hela resan så hade varit lite konstigt annars. De flesta som blir gravida på vanlig väg väntar ju till vecka 12, men det är bara 8 (?) veckor kvar.

Nästa sak som är inbokat är ultraljud den 22 februari. Och så måste jag ringa en barnmorska och "skriva in" mig. När man aldrig har varit med om detta förut vet man inte riktigt hur det går till. Ska jag ringa dit och säga: "Hjälp, jag är gravid - vad händer nu?". Jaja, det löser sig. Nu ska jag gå och fortsätta sväva på moln!

Bebis!!!!!

Trots att jag har inbillat mig att jag har varit lugn och cool under hela ruvarperioden så kunde jag knappt andas när jag ringde till RMC idag för att få reda på grav.testet. Först tyckte jag att sjuksköterska som jag pratade med lät lite tveksam. Då hann jag tänka fan, fan faaaaaaaaaaaaan. Men sen när jag hade sagt mitt ärende: "Ja jag ringde hit för att få reda på hur det har gått idag" då lät hon glad och sa: "Det tycker jag att du gjorde rätt i". Då förstod jag men jag ville bara att hon skulle säga orden. Jag kunde inte andas under tiden och när hon sa: "Stort grattis det är positivt så du är gravid" jäklar vad jag började gråta på en gång. Tur att jag satt i ett stängt rum på jobbet så ingen kunde se mig. När jag försökte snyfta fram ett tack så var hon så himla gullig och sa att hon var helt rörd och hade verkligen hoppats för vår skull idag. Vi träffade nämligen henne imorse också när jag lämnade blodprovet.

Så ja nu blir det en oktober-bebis och jag är världens lyckligaste (även om jag gråter lite hela tiden!)

En lugn helg

Vi har varit i sommarstugan hela helgen. Åkte direkt efter jobbet i fredags. Har varit så skönt att bara kunna ligga och läsa, sova och gå promenader längs stranden. Ju närmre testdagen man kommer desto mer tänker man på det. Därför var det skönt att komma iväg och kunna koppla bort allt lite.

På tisdag gäller det. Förra gången fick jag ett negativt besked ungefär 2 minuter innan jag skulle hålla i ett möte... Dumt av mig. Den här gången har jag sett till att hålla hela eftermiddagen fri för oavsett vad svaret blir tror jag att jag kommer att ha lite problem med att koncentrera mig. Håller tummarna för att det blir på grund av glädje.

Sista veckan

Sista veckan har börjat. Den vecka som är den mest plågsamma. Veckan som man bara vill ska vara över så att man får veta. Veckan då det är lite smått panik inför varje toalettbesök och då toalettpappret analyseras för minsta menstecken. Hoppas, hoppas, HOPPAS det går vägen den här gången. En liten höstbebis är precis vad vi saknar i våra liv.

Tecken

Det är nu man börjar leta tecken - var det så här förra ruvningen, känner jag mig inte lite annorlunda, mycket tröttare... Även om jag hade bestämt mig för att vara mycket lugnare den här gången och inte tänka så mycket på det så inser jag att det är lättare sagt än gjort. Jag tänker nästan hela tiden på hur mycket jag vill och önskar att det ska vara en liten bebis som fastnat och fortsätter utvecklas.

Igår sov jag både middag och gick och la mig tigigt. Har varit så fruktansvärt trött. Vet visserligen inte om det beror på hormoner eller kaffebrist. Under hela sprutperioden drack jag kaffe, men efter insättningen tog det stopp. Vårt fina lilla embryo ska inte förgiftas av kaffe, då är det bättre att jag sover några timmar extra istället.

Dagarna går fort nu

Dagarna går fort nu. Hoppas det fortsätter så för nu längtar jag bara till den 31 januari så jag får veta om det finns en liiiten minibebis (embryo). Har inte alls varit lika spänd i magen den här gången, så jag hoppas på att det är ett gott tecken.

Idag ska vi måla dörrar. Det är fruktansvärt tråkigt för det tar lång tid och är svårt. Tror tyvärr inte att jag kan smita undan idag genom att skylla på att jag är trött eller något:)

Ruvardag 1

Jaha, då var man ruvare igen. Idag flyttade ett litet embryo in och tre stycken fick vila i frysen. Kändes så bra idag för läkaren var jätteglad och sa att alla moment har gått strålande. Nu är det bara det sista kvar - ett positivt gravtest (okej kanske inte sista, men sista i den delen där han är inblandad). Han sa att han verkligen höll tummarna för oss och att vi hade bra förutsättningar. Så nu är det bara två veckor kvar, sen får vi veta om det var ett hellyckat försök eller om vi får tina några frysta embryon.


Äggplocket

Äggplocket gick jättebra. De fick ut 18 ägg och det gjorde inte alltför ont. Bilresan hem var däremot en plåga. Jag fick springa in på toaletten för jag mådde så illa. Efter det sov jag hela eftermiddagen, kvällen och natten. Väldigt skönt och behövligt!

Roger fick också sin lilla dos av tortyr. Förra gången befruktade de äggen med frysta spermier, men eftersom det blev så dåligt resultat körde vi med färsk vara den här gången. De gjorde en testikelbiopsi. Jag satt med hela tiden och klappade på honom. De tar det ju inte direkt försiktigt.

Idag hade jag inte så höga förhoppningar när jag ringde för att höra hur många ägg som blivit befruktade. Sist var det ju bara 2 av 21. Den här gången var det MYCKET bättre. Vi har hela 10 embryon som ligger och väntar på oss. Blir insättning av ett imorgon. Hoppas turen håller i sig.

Vin

Igår var jag på en examensmiddag. Alla mina tjejkompisar satt och smuttade på lite vin. Gud vad jag ville ha, men nu såhär nära inpå äggplock tycker jag att det är lite onödigt. Jag hade till och med kört dit för att kunna komma hem i någorlunda tid så att jag är ordentligt utvilad. Trots detta är jag inte ens hälften så präktig som jag var vid förra äggplocket. Då slutade jag tillochmed att dricka kaffe. Den här gången har jag valt att dricka kaffe och leva på som vanligt för att inte allt ska cirkulera runt skaffa-barn-grejen. Mycket skönare.

Nu är iallafall sista sprutan tagen så nu är det bara att vänta på att äggen ska mogna. Undra hur många det blir. Runt 15 hade varit bra.


Ställa klockan

Ikväll blir det till att ställa mobilen för 00.15 ska den sista sprutan tjoffas in. Sen en vilodag innan stora äggplockaredagen. Om det funkar den här gången blir det en höstbebis. Jag har verkligen en bra känsla som säger att det kommer att gå!

För tillfället är huset vårt substitut för en bebis. Vi pillar och pysslar och tar hand om det. Undra hur långt vi har hunnit när vi äntligen ska få börja på barnrummet - det lilla sovrummet bredvid vårt!

Bild utanför RMC innan förra äggplocket i augusti. Skönt att ha en bra ursäkt för att gå omkring i myskläder en heldag!

RSS 2.0