Sista sprutan!

Wohoo - sista sprutan är tagen. Så gött att jag ser så nöjd ut islutet av klippet. Denna sprutan var mycket smidigare att ta än Orgalutral-sprutan. Jag som trodde att det skulle vara en mardrömsspruta. Ska bli så skönt med en välförtjänt vilodag imorgon. Sen på torsdag så smäller det!


Sista dagen med vanliga sprutor

Imorgon blir det en ny spruta - den som gör att alla äggen ska mogna inför äggplocket!


Sprutdag 5

Del 3


Sprutdag5

Del 2


Sprutdag 5

Del 1


Sprutdag 3 och 4 - dagen då det helt enkelt inte gick

Puregonsprutan går hur bra som helst nu. Det är ju bara en penna som man tjoffar in. Idag skulle jag börja med Orgalutran också. Den var det värre med! Det är ju en spruta!!! Jag är inte spruträdd men det slutade med att Roger fick ta den på mig. Jag kunde helt enkelt inte.

För det första var jag nog lite nervös för att jag inte visste riktigt hur vi skulle göra med den. Det var en luftbubbla i sprutan och rent logiskt bör man ju inte trycka in luft i sig från en spruta! Efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen och en bekant som båda sa att man kunde trycka ut bubblan innan man tryckte in vätskan så gjorde vi det. Dock kom Roger på att de på RMC hade sagt att början av sprutan (inte nålen) var så lång så att luften stannade där. Man behöver inte/ska inte tryckta ut luften. Så imorgon kommer vi bara trycka in allt - utan att försöka trycka ut luften först. Lite dumt att det inte står någonstans.

Kanske var det denna dåliga start som gjorde att det inte gick så bra idag. Jag satt beredd att trycka in sprutan själv ett antal gånger men det tog bara stopp - trots att jag tog sats. Efter att ha gråtit och tyckt lite synd om mig själv fick jag lägga mig i soffan så tog Roger den på mig. Det gjorde inte ont men han kommer att få fortsätta göra det! Jag kommer att få blåmärke så hårt jag knep runt fläsket. Jaja bra att han också får vara delaktig:)

Dag 2 - Sprutdag 1

Nu har jag precis tagit den första sprutan. Tvingade Roger att vara med och läsa steg för steg beskrivningen om hur man skulle fästa nålen, ampullen m.m. Så här i efterhand verkar allt logiskt men jag var livrädd att göra fel. Sen satt jag där med sprutan i ena handen och fläsket i andra. Roger brukar vara sjukt spruträdd men idag filmade han hela grejen och verkade inte tycka att det var läskigt alls. Det är ändå tur att det är jag som får sprutor, han hade svimmat varje gång om det skulle vara honom vi skulle sticka.

Själva sticket gör inte det minsta ont utan det är själva tanken på att man ska ta en spruta på sig själv som är läskig. Sen beror det på hur hårt man kniper i skinnet som man ska sticka i. Jag tyckte att det sved lite, lite när jag tryckte in vätskan, men inte mycket. Kom en liten bloddroppe när jag drog ut nålen och så sved det lite till. Det som kändes mest udda var att trycka in vätskan. Jag ville hålla sprutan still samtidigt som grejen man trycker på snurrar när den går in. Förmodligen var det bara för att jag var nervös i början som det var lite svårt. När jag väl höll ett fast tag och tryckte gick det bra!

Imorse ringde jag till RMC också för att berätta att vi kommit igång. Det tar jättelång tid för att komma fram. Jag var nummer 3 i kön. En halvtimme senare var jag nummer 1 och hade varit det en bra stund - då bröts samtalet... Gissa om jag var nöjd efteråt?!  Det var bara att börja om. Vi fick en ultraljudstid på lördag. Egentligen ska det vara på söndag, men eftersom de inte gör några sådana på söndagar fick det bli på lördag istället. Tur att de hade tid då så man slipper vara ledig från jobbet. Börjar på måndag igen efter semestern. Kommer nog att tvingas ta ut en hel del flex de närmsta veckorna ändå.


RSS 2.0