Trots att jag har inbillat mig att jag har varit lugn och cool under hela ruvarperioden så kunde jag knappt andas när jag ringde till RMC idag för att få reda på grav.testet. Först tyckte jag att sjuksköterska som jag pratade med lät lite tveksam. Då hann jag tänka fan, fan faaaaaaaaaaaaan. Men sen när jag hade sagt mitt ärende: "Ja jag ringde hit för att få reda på hur det har gått idag" då lät hon glad och sa: "Det tycker jag att du gjorde rätt i". Då förstod jag men jag ville bara att hon skulle säga orden. Jag kunde inte andas under tiden och när hon sa: "Stort grattis det är positivt så du är gravid" jäklar vad jag började gråta på en gång. Tur att jag satt i ett stängt rum på jobbet så ingen kunde se mig. När jag försökte snyfta fram ett tack så var hon så himla gullig och sa att hon var helt rörd och hade verkligen hoppats för vår skull idag. Vi träffade nämligen henne imorse också när jag lämnade blodprovet.

Så ja nu blir det en oktober-bebis och jag är världens lyckligaste (även om jag gråter lite hela tiden!)